Tagg: storbritannien

”För en beundrare av det brittiska folket är Brexit en oerhörd besvikelse”

Brexit, Wahl, Austritt, EU, Großbritannien, Europa, Referendum, England, EU-Austritt, Ausstieg, Beziehung, Grafik, Illustration, Abhängigkeit, aussteigen, Gefahr, Problem, Entscheidung, Entschlossenheit, Europäische Union, Fahne, Flagge, Individualität, Integration, Isolation, Krise Minderheit, Politik, negativ, Regierung, Skepsis, Souveränität, Unsicherheit, verlassen, Konzept, Veränderung, negativ, Brixit, Darstellung, Abbildung, Bruch, 3D, aktuell, Graben, Abgrund, auseinanderbrechen, exit, Zukunft, zerbrechen, Kollaps
(www.fotolia.com)

Europa vaknar nu upp till en stormigare landskap än väntat. Folkomröstningar bär på ett illavarslande element av protest. Britterna lär nu bli varse vad det ömsesidiga banden till Europa verkligen betyder, bokstavligen. Pundets ras och börsfall visar att en ”nej-röst” inte bara handlar om att säga ifrån, det blir kännbara följder.

Naturligtvis är Brexit en ilsket lysande varningssignal för många av oss. EU måste reformeras, men hur? Brexit måste tyvärr också tolkas som en protest mot själva Europatanken, vilket är det mest sorgliga. Man kan stillsamt fråga sig vem som vinner på allt detta?

För en beundrare av det brittiska folket, dess anda, kultur och historia, är Brexit en oerhörd besvikelse.

Intressant?

”Work hard, be nice” – om engelska skolor

(www.fotolia.com)
(www.fotolia.com)

Den svenska skolan behöver internationell inspiration. Vår debatt fastnar ofta i abstrakta, politiska resonemang om likhet över hela landet, att allt var bättre förr då elever och föräldrar inte hade valfrihet och framför allt; att lösningen på skolans utmaningar är mer pengar (oavsett problemet). Våra opinionsbildare går sällan i närkamp med motivationen hos elever och föräldrar, med arbetsklimatet och den inre andan inom skolanbyggnadernas fasader. Men det har engelsmännen* gjort!

Fokus berättar i ett långt och välskrivet reportage om de brittiska ”academy schools”. Ett antal företag har fått utmaningen att driva skolor i socio-ekonomiskt utsatta områden och presterar toppresultat. Artikeln beskriver hur skolans ledning låter lärarna fokusera på kunskapsförmedling och själva koncentrerar sig på elevvården. Men det som imponerar mest är hur skolan genomsyras av höga målsättningar och ett uppfordrande klimat, inte minst för eleverna. Ett exempel är att de elever som har behov får inleda varje dag med ett timmeslångt läspass. Ett annat exempel: elever analyserar dikters budskap och språkliga uppbyggnad vid tretton års ålder! Elevvårdsarbetet och kontakterna med föräldrarna imponerar. Mest intressant är att läsa svenska lärares reaktioner inför dessa skolor.

En synnerligen inspirerande artikel som verkligen rekommenderas.

Fokus                    Intressant?

(* Det korrekta uttryckat ska vara ”britter”, men ”engelsmännen” är valt av litterära skäl.)

Ska man bli förvånad?

Idag lyfts sinnena och pulsen stegras av två artiklar. I morse pinglade alarmklockorna av att Statens Kulturråd delat ut ett bidrag till planka.nu, en organisation som uppmuntrar till olagligheter i tunnelbanan. Ska man bli förvånad?

Humöret jämnas dock ut  av Hans Bergström som skriver i DN om ”Bolibompas makt”, en oemotståndlig rubrik om debatten kring studien som beskrev att journalistkåren har en vänlig attityd till Miljöpartiet.

Idag är det lokalval i Storbritannien med borgmästarval i London. ”Röde Ken” Livingstone står mot Tories Boris Johnson, som jag brukar länka till ibland för sina härliga krönikor. Good luck, Boris!

Intressant?

30 år efter Falklandskriget

Många var vi väl som tappade hakan när Argentina ockuperade Falklandsöarna 2 april 1982. Det var en annan tid. Bara några år innan hade fotbolls-VM spelats i Argentina, ackompanjerat av en stark internationell opinion mot den militärjunta som styrt landet under ett antal år. Att invasionen av främmande territorium enbart var möjlig p g a General Galtieris regim, framstod dock som ganska klart redan då.

Det är alltid vanskligt att försöka kommentera historiska skeenden i efterhand, men det var nog inte många som trodde Storbritannien skulle slå tillbaka med en marinoperation på en hel oceans avstånd. Men britterna överraskade alla, inte minst militärerna i Buenos Aires. Engelsmännen genomförde en väldig mobilisering och sände en flottstyrka på nolltid mot Sydatlanten. Nyheterna under hand rörde inledningsvis försöken från FN:s sida att undvika fientligheter. Därefter startade operationerna med flyganfall från ön Ascencion som krävde ett mycket komplicerad lufttankningslogistik. Kommandotrupper som landsattes följt av skenanfall och huvudanfall. Argentinska Exocetrobotar slog ut en brittisk jagare. Frusna argentinska soldater som gav upp när britterna anföll huvudstaden Port Stanley.

Union Jack fladdrade åter över Falklandsöarna och den finns där än idag. Var då inte britternas motanfall en ålderstigen, kolonialt motreaktion från en tidigare stormakt? Knappast. Britternas motattack var ett ord i rättan tid mot försök från diktaturer att lägga beslag på närliggande territorium. En internationell motreaktion i samma anda som när Saddam Hussein kördes ut ur Kuwait, tio år senare. För minns detta: ”The falkllanders” har alltid själva velat se ”Union Jack” hissad över sina öar.

Intressant?              Läsvärt om Falklkandskriget  1              2                  The Guardian

”Breaking News: Cameron is primeminister”

Det som startade med Sunderland South torsdag kväll fick sin avslutning med David Camerons visit i Buckingham Palace fem dygn senare. Det är både logiskt, roligt och rättvisande att David Cameron får bilda regering för Tories och Liberaldemokraterna, den första koalitionsregeringen i Storbritannien sedan Winston Churchill.

Det är framför allt rättvisande då ett ”Lib-Lab-cabinet” hade inneburit en minoritetsregering med de två partier som gått bakåt i valet. Britterna behöver en stark parlamentarisk majoritet som kan ta itu med det stora budgetunderskottet.

Liberaldemokraternas svajande mellan Tories och Labour dessa dagar var väl knappast någon större uppvisning i partiintegritet, men troligen ett internt krav som måste genomföras. Det brittiska systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar brukar legitimeras med att det ger stabila regeringsmajoriteter. Den här gången levererade inte systemet en sådan majoritet. Nu blir det spännande att se hur kompromissen om valsystemet kommer att se ut. Folkomröstning? ”Alternative vote” (ett begrepp som kräver sin förklaring)?

SkyNews har bjudit på en gedigen show i ständig direktsändning under några spännande kvällar. Trevligt att vara med när historia skapas, inte minst genom TV. 

Vi önskar David Cameron ett stort lycka till och minns samtidigt den finaste repliken från Gordon Brown, när han lämnade 10 Downing Street:

”Jag lämnar nu min näst viktigaste uppgift här i livet, den som premiärminister och värdesätter ännu högre  min allra viktigaste uppgift, den som make och far. Tack och farväl!”  

Intressant? Läs också DN.

Brittiska valet: Dålig nattsömn när det skrivs politisk historia

 

Det börjar med en ”tory-swing” på 9% i Kingswood, 02.20, fredag natt (svensk tid). Jag skriver om den brittiska valvakan på Sky och BBC. Det brittiska valsystemets tvåpartieffekt är mer tydlig än någonsin, men det ger oss intresserade stundtals mycket spännande valvakor. När det gäller personval i enmansvalkretsar blir det en särskild retorik jag tycker man kan sakna här hemma.

När ”exit-poll” kommit 23.00 stirrar man förundrat över valarbetarna i Sunderland South som med poliseskort och langningskedjor ser till att bli först ”to declare”, kunggöra valresultatet, ca 50 min. efter stängning.

Olika politiker diskuterar ”exit poll”:en, ingen tror på att Liberal-demokraterna ska gå så dåligt, men det är precis det som sedan sker. Det är fascinerande att höra  hur Lord Peter Mandelson (Lab) kommentera kommande Labours förlust och samtidigt frenetiskt slå ifrån sig frågan om huruvida Gordon Brown ska avgå.

Därefter händer inte mycket på ett par timmar, men på småtimmarna börjar valkretsarnas dom flöda in.

Kingswood, UK (bilder: www.fotolia.com)

Kingswood och Battersea tillhör ”Sky 100”, marginaldistrikt där Tories har ett ”target” att vinna från Labour. Det lyckas i de flesta fall, men inte i Torbay. Precis som indikerat tyder allt på att UK går mot ett ”hung parliament”.

Det blir omräkning i Edgbaston och Ashfield, i det senare blir segermarginalen knappt 200 röster. Den kända skådespelerskan Glenda Jackson (Lab) intervjuas efter att ha klarat sitt mandat med ca 40 röster! För att genomlida den sammanräkningen hade hon nog nytta av att ha spelat Elisabeth I i den där TV-serien för evigheter sedan.

Kl 04.07 tar Tories över Dover. Vid 04.30 leder de för första gången i antalet parlamentsplatser. Sedan fortsätter framgången genom soluppgång och morgonkula fram till 15.00, då de bryter 300-strecket.

Liberaldemokraternas ledare Nick Clegg gör ett mycket tydligt uttalande, där han menar att Tories och David Cameron bör få första chansen att bilda en regering. Gordon Brown svarar att bollen ligger hos Tories och LibDem. Själv sitter han kvar…

Till priset av nattsömnen har man fått sig en TV-upplevelse med politisk historia. Fortsättning följer, kanske hela valsystemet ligger i förhandlingspotten. Grattis till valsegern, David Cameron, och lycka till!

Till slut: kolla in Sky:s grafik! Läs DN.

Intressant?

Europa i DN – ”det gamla vanliga virrvarret”

Tre olika artiklar i DN fångar förtjänstfullt mångfalden i begreppet Europa. Göran Rosenberg svarar för dagens två bästa citat. I en ledarartikel (tyvärr ej på nätet) om ”Europas problem, … om det gamla vanliga virrvarret” skriver han bl a:

”Européernas förmåga att förfölja, fördriva och förinta varandra i namn av något mindre än Europa har präglat den europeiska civilisationen i lika hög grad som dess förmåga att producera en Shakespeare, Michelangelo, Bach eller Einstein.”

På annan plats i DN meddelas att Grekland accepterar att ”Former Yugoslav Republic of Macedonia” nu får benämnas ”Norra Makedonien”, vilket förväntas leda till att Norra Makedonien får föra EU-förhandlingar. Detta kan tolkas både som en bekräftelse på Göran Rosenbergs tes, men också som ett tecken på att ”Europa kan”.

I förstaledaren skriver DN att ”Europa behöver britter”, försedd med en illustration där Gordon Brown kikar ut över Engelska kanalen och måhända skådar den isolerade kontinenten. Den stora frågan i ledaren är hur mycket som ligger i Tories EU-kritiska retorik.

När man betraktar denna trepolära och spretiga bild av Europa, kan man dock söka tillförsikt i Göran Rosenbergs konstaterande att EU är det enda fredliga och mest framgångsrika försöket att hålla samman Europa. Hans artikel innehåller också en tänkvärd poäng:

”Europa är problemet på vilket Amerika är svaret.”

Det är något att fundera över.

Intressant?