Etikett: sport

Ikväll blir det budgetdebatt

(www.fotolia.com)
(www.fotolia.com)

Nu stundar årets budgetfullmäktige. Det märks att det snart är valår. Vi i den borgerliga majoriteten har lagt ett förslag för oförändrad skatt med fortsatt god kvalitet i verksamheten. Besparingarna sedan rambudgeten i våras har vi kunnat krympa väsentligt.

Socialdemokraterna har länge haft en avvaktande linje i skatte- och budgetfrågor. Men nu tar de ut svängarna. Salemsborna kan se fram mot en skattehöjning på 23 öre om (S) får bestämma. Därmed vill de ta oss upp till samma skattenivå som Botkyrka och Södertälje. Det är alls inga dramatiska nyheter i (S)-budgeten: exempelvis en minimal slant på  0,74 % mer till barn- och utbildning.

(S) yrkar också 300 000 kr för en konsultutredning om en idrottsplats eller friidrottshall i Salem. Här ser man klart att (S) vill ”öppna en konfliktyta” (politiskt nördspråk) mot den borgerliga majoriteten. Vågar vi avslå ett sådant ”billigt” förslag som kan vara en veritabel politisk ”godbit”?

En idrottsplats skulle sannolikt kosta uppemot 30 mnkr, inkl omklädningsrum. Salems investeringsbudget de närmaste åren är mycket ansträngd. Idag domineras den helt av det särskilda boendet (SÄBO 2015). Om vi kan avtala om en hyrlösning (med köpoption) kan vi frigöra drygt 30 mnkr totalt under den kommande treårsperioden för andra investeringar. Detta blir hela investeringsutrymmet åren framöver (utöver de vi knappast kan undvika) och rymmer inte några större projekt. Som ekonomisk ansvarig förtroendevald måste jag därför konstatera att det inte finns några möjligheter att bygga en idrottsplats under de närmaste åren. Att tro något annat är gravt önsketänkande. Att påstå något annat kräver att man är beredd att lyfta ut många av de ”måste-investeringar” vi har framför oss.

Att upprusta simhallen kan mycket väl bli en angelägen investering de kommande åren. Troligen behövs en genomgripande renovering, då simhallen och bassängen snart har 50 år på nacken. Då talar vi om investeringsbelopp som sannolikt ligger betydligt högre än de gör för en idrottsplats. Simhallen behöver prioriteras eftersom vi salemsbor knappast kan tänka oss att lägga ner badet. Därför prioriterar vi en sådan investering.

Avslutningsvis och med detta sagt, så kommer vi inte att föreslå att det läggs sådana pengar på att förstudera en idrottsplats/idrottshall. Dock föreslår vi en – kostnadsfri – utredning av förutsättningarna för sportanläggningar på längre sikt, i samband med att översiktsplanen omprövas.

Intressant?

Ricky Bruch – diskusen seglar vidare

(Klipp från Aftonbladet)

Stadionhjälten och showmannen Ricky Bruch har lämnat oss. Ricky, Anders Gärderud och Kjell Isaksson var friidrottsikonerna för oss som blev frälsta på friidrott kring 1970. Ricky Bruch innebar oftast högtidsstunder, live eller framför TV:n. Han var föremål för många hållna tummar när nerverna dallrade kring kvalstreck och 62-meterslinjer. Ricky höjde adrenalinet när det plötsligt basunerades ut att han kastat nära 70 meter på någon av de där mycket spontana diskustvävlingarna i god motvind på kastplanen nere i Malmö.

Jag glömmer aldrig DN-galan 1972 på Stockholms Stadion. Sin vana trogen hade Ricky gjort bejublad entré genom en sidoingång. Uppvärmningskasten utfördes lite hafsigt (undrar om det inte var med ”halv snurr”) men fick publiken att kippa efter andan, då diskusen dallrade fram i lufthavet mot världsrekordmarkeringen 68,40. Första tävlingskastet, med full ansats, nådde upp till markeringen. Väntan var spänd, beskedet kom: 68,38! Därpå följde fem ytterligare mycket goda kast, men rekordet stod sig. Men Ricky Bruch gjorde ingen besviken. När alla tävlingskast var avslutade begärde han kontrollmätning*. Ny andlös väntan och mycket riktigt, resultatet korrigerades till 68,40. Tangerat världsrekord av en svensk och Ricky sprang ärevarv. ”Stadion kokade”, som det brukar heta.

Samma sommar nådde han sin största tävlingsframgång med OS-bronset i München. Diskusfinalen var ett ”tre-kejsarslag” där Ludvig Danek (Tjeckoslovakien) lyckades betvinga Jay Silvester (USA) och Ricky. Tävlingen var ovanligt nervös och det var först sent i kampen som Ricky lyckades kasta sig upp på medaljplats. Efter en hel del misslyckanden var medaljen en klar framgång, även om han var världsrekordhållare tillsammans med Silvester. Man unnade verkligen Ricky det bronset.

Pressen beskriver Ricky som ”godhjärtad” och full med upptåg. Det hände alltid någonting med Ricky i närheten av en diskusring, men också i närheten av kameror. Jag kommer ihåg kubben (se klippet från AB ovan), den bestämda skånska budskapen om att det var dags för rekord och mycket annat. Vid en finnkamp, efter en lång stöt i kulringen, höll han på att svepa omkull hela löparfältet, när han jublande snubblade ut på löparbanan. I en TV-serie på kring 1980 som påminde om ”Mästarnas Mästare” ingick kast med medecinboll. Ricky nästan raserade ena kortsidan när han slungade bollen i väggen på idrottshallen. Den godhjärtade Ricky lyste verkligen, trots stumheten, i rövarrollen i Ronja Rövardotter.

Minneskavalkaden efter Ricky Bruch rymmer det ljusa, men inte riktigt dopningen och intrycken av en ensamtillvaro på senare år. Det får vara så. Ricky Bruch glömmer jag aldrig. Diskusen seglar vidare. Vila i frid.

Intressant? Läs också DN, AB.

*  (På den tiden markerades respektive kastares bästa resultat med en permanent metallflagga vid nedslaget, så kontrollmätning var möjlig. En bild från mätningen, inklusive funktionären i halmhatt på bild 12 här.)