Jag pausar den politiska delen av bloggen under valrörelsen och rekommenderar varmt vår webbtidning med nytt nummer varje söndag.
– Lennart Kalderén
Kategori: Allmänt
Moderaterna papperstidning ”Dagens Salem” kommer ut fyra gånger om året. Nu när valrörelsen börjar satsar vi på en veckotidning på webben. Vi kommer att fokusera nästan helt på lokala nyheter och politik. Samtidigt kommer ”DagensSalem.se” att fungera som vår hemsida. Du når webbtidningen på www.dagenssalem.se.
I torsdags invigdes en stor företagssatsning i Salem: bostadsrättsföreningen Salem Park, byggt av Fastighetsbolaget Högvreten AB. Här kommer drygt 20 företag att vara medlemmar med kontor och verksamhetslokaler vid ”Söderbykorset” (Skyttorpsvägen x Söderby Gårds väg) med nära access till E4/E20.
Salems kommun har minimala ytor för företagsetableringar. Området vid Söderby Gårds väg är det bästa vi kan göra av vår begränsade tillgång på potentiell mark för näringslivsutveckling. Det gäller såväl egen som andras markinnehav. Salem Park ”prickar” förtjänstfullt några av våra kärnvärden för näringspolitiken: småföretag som utnyttjar gemensamma resurser. Det ska bli spännande att följa utvecklingen.
I landstingets miljöberedning får vi en hel del förkovran om det framgångsrika miljöarbetet i SLL, men också om utmaningarna. Idag beskrevs den stora utmaningen med läkemedelsrester från våra kroppar som passerar reningsverken och påverkar vattenlevande organismer i haven. Här kommer ett enstaka och verkligt exempel som visar hur allvarliga utmaningarna kan vara.
Det räcker med 1 nanogram per liter (10 upphöjt till -9) av rester från läkemedel med könshormoner för att göra en mörthane steril. Vad göra åt detta? Här finns inga enkla svar, men vetskap om problemet är en början.
Det finns positiva signaler. En sådan är att Danderyds sjukhus minskat sin användning av Diclofenak (smärtstillande) med 68% mellan 2013 och 2015.
Statliga Trafikverket tänker flytta över ansvaret för Högantorpsvägen på 130 fastighetsägare utan garanterad ekonomisk ersättning. Ägarskapet, ansvaret för drift och underhåll och kostnaderna för detta ska föras över på en vägförening där ingen av de tänkta medlemmarna vet om att de ska tvingas in i en vägförening och överta dessa kostnader. Möjlighet att söka statsbidrag finns, men då ska man konkurrera med tusentals andra vägföreningar. Trafikverket däremot, slipper kostnader och ansvar som de enligt lag haft i urminnes tider. Allt detta sker i en rent administrativ process som Trafikverket tänkt sig genomföra utan att ha något politiskt uppdrag eller mandat.
Staten har alltid haft väghållaransvaret för vägar utanför tätorter. Kommunerna ansvarar för vägar inom tätort. Därutöver finns det enskilda vägar. Trafikverket anger själva att en indragning inte får medföra mer än ”ringa olägenhet för bygden”. Men deras förslag förändrar hela förutsättningen för de boendes vardag och möjlighet att bo där de bor. Det är mer än ”ringa olägenhet”.
I Trafikverkets dokument skrivs också att Salems kommun avgett positivt planbesked för ett byggprojekt med totalt 230 bostäder invid Salems golfklubb, ca 180 i Salems kommun. Södertälje har gett positivt planbesked för ca 50 bostäder. Ska då inte detta föranleda att kommunerna tar över väghållaransvaret? Nej, när kommunerna behandlade frågan om planbesked var Trafikverkets inställning att väg 579 behövde byggas om men att Trafikverket skulle ta fram en vägplan och sedan skriva avtal med kommunerna om den ombyggnaden. Ett sådant avtal förutsattes kommunerna finansiera genom andra avtal med bostadsexploatören. Men inte ett ord nämndes om att Trafikverket tänkte föra över väghållaransvaret. Salems och Södertälje kommuner har alltså fått felaktiga ingångsvärden från Trafikverket.
Trafikverkets strategi är att frigöra sig från kostnader och ansvar. Strategin genomförs nu i ”Rätt Väg-projektet” som är på gång över hela landet. Trafikverkets strategi innebär att en statlig myndighet backar från sina kärnuppgifter. Det är helt oacceptabelt. Regering och riksdag måste gå in.
Vinter i luften, men sprudlande vårkänslor hos de blå-gula krigarna på Friends Arena. Bollen sveper och svävar lätt över gnistrande grönt naturgräs spelad av tassande, färggranna och målmedvetna spelare. En stor blå-gul klack som sätter tonen hos ö 50 022 åskådare som vill se mål. Och det får de!
Aldrig har jag varit på fotboll med en sådan människomassa, stor som en mellansvensk stad. När nationalsången ljuder är trycket mäktigt, det ger rysningar att vara en del av ett sådant ögonblick. Känslan går genom märg och ben. Första målet kommer på en hårt dömd straff. ”Granen” älgar fram, skönt med ett straffmål efter missen mot Bulgarien. Arenan kokar! Den svenska, höga pressen ger resultat, Markus Berg sliter sig fram i straffområdet och placerar in 2-0. Innan paus hinner Markus Berg dribbla sig fram och nicka in 3-0. Härligt för denne högklassiga ”striker” att nu få lyckas i landslaget, gång på gång. Nu är proppen ur, andra halvlek rasar luxemburgarnas försvar ihop, kulramen får plockas fram och resultatet rinner iväg till ett historiskt målkalas. Jag minns 7-2 mot Malta på Ullevi 1973 med Ralf Edström i toppform, men kan inte komma ihåg något i denna stil. (Å andra sidan var det en dunderförlust mot Brasilien 1950 med liknande siffror, men vem vill vara övernitisk en kväll som denna?)
Det är oerhört mycket folk. Det går knappt att ta sig fram. Kollektivtrafiken är överbelastad, självklart med tiotusentals tillfälliga solnabor. Det är så man slår publikrekord en råkall höstkväll med glödande fotboll.
Jag har varit med om det som idag stundar i Göteborg. Elva år i rad. Marschen i Salem med de främlingsfientliga under åren 2000-2010 gavs ständigt tillstånd av polisen, liksom motdemonstrationer som innehöll demokratiskt sinnade antirasister, men som alltid fick oönskat sällskap av AFA och extrema vänstergrupper. Resultatet blev att vår kommun ockuperades en dag varje år. Våra kommuninvånare låste sig inne eller reste bort. Demonstranter angrep polisen och vandaliserade. Otäcka, människofientliga tal hölls där man lekte med de juridiska gränserna för ”hets mot folkgrupp”. Jag var där och lyssnade för att kunna ge en bild av hur vi kommuninvånare upplevde vårt öde att bli skådeplats för tillresta yrkesdemonstranter. Elva år i följd. Det var upplevelser jag inte önskar någon att behöva genomlida.
Om demonstrationerna i Göteborg idag 2017 kan jag konstatera att Polisen och rättsväsendet lagt om marschvägar och förkortat tiden för demonstrationen, vilket är en självklarhet. (Det gjorde de i princip aldrig i Salem.) Precis som under vår tid konstaterar jag att Polisen har rätt att neka tillstånd enligt 2 kap 10§ baserat på ”ordning och säkerhet”. Min erfarenhet är att svensk polis vägrar att neka demonstrationstillstånd, oaktat ordning och säkerhet. Snarare ser Polisen demonstrationerna som ett styrkeprov för sin egen organisation. Därför fick vi för någon vecka sedan uppleva att ett antal nazister marscherade med sina symboler och flaggor utan tillstånd och utan att Polisen ingrep.
Jag kan bara hoppas att Polisen klarar uppgiften i Göteborg. Någon ny lagstiftning för att Polisen ska kunna ta reella hänsyn till ordning och säkerhet behövs inte. Däremot behövs en mer verklighetsanpassad analys av de möjligheter som Ordningslagen faktiskt ger.
UPPDATERAT:
Bra jobb av Polisen i Göteborg. Imponerande resursinsats. Också viktigt att marschvägen ändrades o tiden kortades.
Britt Hallberg, Salem, har avlidit 88 år gammal. Hennes närmsta anhöriga är döttrarna My och Nickan med familjer samt systern Gunnel.
Britt växte upp i Stensele och Härnösand. Senare flyttade familjen till Tumba och Britt tog studenten i Södertälje 1949. Här träffade hon sin blivande man Lars och de gifte sig 1953. Britt och Lars fick sin fösta lägenhet i Rågsved och flyttade senare till Södertälje. Familjen kom till Salem 1986.
Britt utbildade sig till tandtekniker men tog också en farm. kand examen 1952. Hon valde att fortsätta sin yrkeskarriär som farmacevt och arbetade bl.a. på apoteken i Tranås och Rågsved. När Salems centrum byggdes i slutet av 1960-talet arbetade Britt på apoteket i Tumba. Hon blev föreståndare för den nyöppnade filialen i Salem centrum och senare chef för apoteket Hägern i Salem. Här stannade hon fram till sin pensionering 1991.
Britt var en av våra stöttepelare under Salems moderna historia från självständigheten 1983. Britt var ledamot i Socialnämnden i närmare 30 år fram till 2014, varav tio år som nämndens ordförande. Britt var också mångårig medlem i kommunstyrelsen, fullmäktige och föreningsstyrelsen.
Under sina många som apotekschef i Salem blev Britt en välkänd kommuninvånare. Man kan mycket väl beteckna Britts politiska gärning som en naturlig utveckling av den omsorgsfulla människosyn som var hennes vardag som apotekschef. Britt förenade detta med en gedigen moderat grundsyn på människor och samhälle som passade perfekt i hennes roll som förtroendevald i Salem. Britt bjöd oss på ett varmt, medmänskligt och kamratligt engagemang med fast karaktär och ansvarskänsla. Detta är egenskaper som stärkte oss vid sammanträdesbord och vardagliga diskussioner och inte minst i umgänge mellan politiker från alla partier.
Vi sörjer en genuin och mycket omtyckt kollega och vän. Vila i frid!
Lennart Kalderén, kommunalråd, M
Erik Glimvik, ordförande, Moderaterna i Salem
Olle Glimvik, kommunfullmäktiges ordförande, M
Kommunen köper fastigheten Uttringe 1:682 bakom Rosenlundsskolan vid Toredal i Rönninge. Fastigheten låg ute för budgivning och kommunen har tagit snabba beslut för att genomföra förvärvet. Vi behöver markreserv i Rönninge för eventuella framtida skol- och förskolebehov, alternativt kan det också bli frågan om avstyckning i villatomter. Avtalet är tecknat under förutsättning av fullmäktiges godkännande, vilket behandlas 28 september. Fylligare beskrivning finns på kommunens webbsida.
Conny Olsson anställdes som kommunarkitekt i Salem 2002. En kommunarkitekt har många strängar på sin lyra (jag vill minnas att Conny är bra på gitarr, Beatles-frälst som få). Framför allt är han kommunens ledande kompetens för gestaltning av nya hus och detaljplaneområden. Conny har lett utvecklingen i västra Rönninge, i Norra Vilhelmsdal (Skogsrovägen), hela Söderby Park, Trädgårdsmästarstigen, Rönninge centrum, Rosstorp och Salems centrum. Till det ska räknas ett stort antal friliggande villor som passerat Connys skrivbord.
Conny har kommit så nära det går den evigt omtvistade definitionen av ”Rönninges karaktär”, genom att bevaka att villorna byggs huvudsakligen i trä med klassisk tak-konstruktion och den färgskala vi är vana vid att se. Connys arbete med de stora detaljplanerna Karlskronaviken, Heliodal, Solliden och Rönninge Kungsgård kan inte överskattas. Ett stort antal vackra, handtecknade skisser har dansat ned framför mina ögon för att visa hur olika ambitioner på tomtstorlekar och hustäthet kan se ut i praktiken. Conny har verkligen lockat fram fantasin och skapandet i utvecklingen av kommunen. Conny har också – tillsammans med många andra – varit en klippa i kontakterna med nyfikna kommuninvånare samt vid förhandlingsbordet med krävande intressenter.
I övriga kommunen förknippar jag Conny mest med skapandet av Söderby Park. Alla avtal och detaljplaner var klara i början av 1990-talet, ”byggfuttarna” stod redan på plats uppe i Söderby, men då kom fastighetskraschen. Det tog ca tio år innan området kunde rivas och bebyggas på nytt. Under den tiden gällde det att dra ned på ambitionerna för att utvecklingen av Söderby Park skulle ha en chans ekonomiskt. Samtidigt var det viktigt att villorna, bostadsrätterna och hela området blev attraktivt. Conny var med på samtliga förhandlingar med NCC. Tillsammans drog vi upp riktlinjerna för Söderby Park, baserat på den monumentala f d sjukhusbyggnaden. Visst blev det bra!
Conny Olsson har verkligen gjort avtryck i Salems kommun under sin tid hos oss. Vi är väldigt tacksamma för att vi haft förmånen att ha Conny Olsson som kommunarkitekt under hela 15 år och önskar honom allt gott inför tiden i pension.
Kalderén.Info 