Igår var det debatt i företagarfrågor i Rönninge Folkets Hus, arrangerat av Salemsföretagarna. Jag började med att betona de olika villkor vi lever efter: vi kommunpoliker, alla anställda och företagarna. Det som skiljer företagare framför andra är ju att deras inkomstsida inte är given. Till skillnad från oss som har avtalade löner eller beslutade arvoden, lever företagarna med den osäkerheten att de inte har några garantier för att kunna ta ut ”lön”. Många kan inte bli sjuka, företaget måste ju rulla på.
Detta är ju ett risktagande om något. Jag betonade att med detta risktagande måste vägas upp mot att företag måste få gå med vinst. Vinst ska inte straffbeskattas. Staten ska inte se företagarna med misstänksamhet eller som någon slags mjölkko för den offentliga sektorn.
Från riksdagen har jag lärt mig att företagare idag vill ha förändringar på framför allt tre punkter: kompetensförsörjningen, skatterna och regelförenkling. För mig var det lättast att kommentera skatter och generationsskiften. Det ska inte kosta mer för en familjeföretagare att lämna företaget vidare till nästa generation än att sälja företaget till annan intressent.
Från Salemsföretagarna hade partierna tillfrågats om inställningen till att begränsa vinster i välfärden. Det kommer ju ett förslag från den rödgröna regeringen, stödd av V, till riksdagen om vinstbegränsning ovanför 7% av operativt kapital. Jag menade att inget parti kan utge sig för att vara företagarvänligt om man lägger ett sådant förslag. Jag började i politiken på mitten av 1970-talet då LO och Socialdemokraterna lade fram löntagarfonderna där facket skulle ta över ägandet i företagen med hjälp av företagens vinster. Svenskt näringsliv skulle alltså socialisera sig själva, konfiskeras av statliga regleringar. Jag menade att de rödgrönas förslag om begränsning av vinster i välfärden påminner starkt om löntagarfonderna. Det måste avslås, nu precis som då, inte minst för att en lång rad välfärdsföretag inom skola och omsorg skulle förhindras att ta ut vinster.
Förslaget om max 7% vinst på operativt kapital kan låta som en normalnivå för lönsamhet. Men då har de rödgröna valt ”operativt kapital”, inte totalt kapital eller Eget kapital. ”Operativt kapital” innebär anläggningstillgångar, maskiner etc. Men många av välfärdsföretagen bygger enbart på humankapital, inga fastigheter eller maskiner. Det kanske handlar om en del möbler i en förskola, knappast mer. Då finns inget ”operativt kapital” att tala om, vilket innebär att 7% på nära noll innebär nära noll också innebär nära noll i vinstuttag. Förutom att förslaget till vinstbegränsning är konfiskatoriskt och riskerar slå ut valfriheten, är förslaget också bedrägligt formulerat då de rödgröna valt basen ”operativt kapital” som är ett svårbegripligt begrepp. Återigen, förslaget måste avslås.
Annars var det de konkreta vittnesmålen från några av företagarna i publiken som gjorde mest intryck. Obligatoriska krav på kassaapparater för dyra pengar och attityden från det offentliga vid företagskontroller bl a. Jag kan inte svära mig helt fri att kommunens krav på tillstånd och kontroller alltid upplevs som välmotiverat och prisvärt. Men med bra kontakter via Näringslivskommittén, telefon och mail bör det mesta kunna lösas.
Kalderén.Info 