Jag upplevde nyss Britt-Marie Mattsons entimmesprogram på SVT om den svenska skolan. Analysen dikterades rätt entydigt och helt förväntat. Skolans problem beror på lärarnas administrativa bördor, kommunaliseringen och inte minst friskolereformen ett par år senare.
Jag håller med om att de administrativa pålagorna är ett problem som just staten borde se över.
När det gäller kommunaliseringen 1991 förundras jag ständigt över alla som tror att skolan – vid ett fortsatt statligt huvudmannaskap med Göran Persson som finansminister – skulle slippa de besparingar som kommunerna tvingades till under 90-talskrisen. Naivt är ordet.
När valfriheten framställs som ett problem kan man dra flera slutsatser. När möjligheten att välja skola underkänns innebär det också att en av de viktigaste möjligheterna till social rörlighet i vårt samhälle elimineras. Det blir övertydligt att kritiken har grav ideologisk slagsida.
Kalderén.Info 