En råkall höstkväll med glödande fotboll

Vinter i luften, men sprudlande vårkänslor hos de blå-gula krigarna på Friends Arena. Bollen sveper och svävar lätt över gnistrande grönt naturgräs spelad av tassande, färggranna och målmedvetna spelare. En stor blå-gul klack som sätter tonen hos ö 50  022 åskådare som vill se mål. Och det får de!

Aldrig har jag varit på fotboll med en sådan människomassa, stor som en mellansvensk stad. När nationalsången ljuder är trycket mäktigt, det ger rysningar att vara en del av ett sådant ögonblick. Känslan går genom märg och ben. Första målet kommer på en hårt dömd straff. ”Granen” älgar fram, skönt med ett straffmål efter missen mot Bulgarien. Arenan kokar! Den svenska, höga pressen ger resultat, Markus Berg sliter sig fram i straffområdet och placerar in 2-0. Innan paus hinner Markus Berg dribbla sig fram och nicka in 3-0. Härligt för denne högklassiga ”striker” att nu få lyckas i landslaget, gång på gång. Nu är proppen ur, andra halvlek rasar luxemburgarnas försvar ihop, kulramen får plockas fram och resultatet rinner iväg till ett historiskt målkalas. Jag minns 7-2 mot Malta på Ullevi 1973 med Ralf Edström i toppform, men kan inte komma ihåg något i denna stil. (Å andra sidan var det en dunderförlust mot Brasilien 1950 med liknande siffror, men vem vill vara övernitisk en kväll som denna?)

Det är oerhört mycket folk. Det går knappt att ta sig fram. Kollektivtrafiken är överbelastad, självklart med tiotusentals tillfälliga solnabor. Det är så man slår publikrekord en råkall höstkväll med glödande fotboll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s