Bob Dylan överbryggade distansen

(www.fotolia.com)

(www.fotolia.com)

När barriärer bryts och historien tar sina språng brukar omvärlden stå förundrad och försöka smälta de nya tingens ordning. Det fick vi uppleva när Svenska Akademien för några veckor sedan förkunnade att Bob Dylan tilldelats Nobelpriset i litteratur. Jag gör inte anspråk på att besitta några större kulturella insikter, däremot fascineras jag av olika budskap i tal och skrift. Därför fångade Horace Engdahls fantastiska tal vid prisutdelningen mitt intresse, med den oerhörda kulturella bildning det demonstrerade.

Det visade sig vara omöjligt att locka Bob Dylan till den multimediala ceremonin i Stockholm. Pristagarens distanserade attityd har varit en smula njugg. I Bob Dylans tacktal, som lästes upp av den amerikanska ambassadören Azita Raji, lyfte pristagaren på täckelset och berättade om de frågor han ställt sig själv. ”Är mina låtar litteratur?”, frågade sig poeten, varpå han tackade Svenska Akademien för att ha gett den frågan ”ett underbart svar”, därmed överbryggandes den distans han känt inför denna omvälvande utmärkelse.

”Blowing in the wind”

(Bob Dylan, 1962) (www.lyricsfreaks.com)

”How many roads must a man walk down
Before you can call him a man?
How many seas must a white dove sail
Before she sleeps in the sand?
Yes, how many times must the cannon balls fly
Before they’re forever banned?
The answer my friend is blowin’ in the wind
The answer is blowin’ in the wind.”

Intressant?

Annonser

Comments

  1. Ja, dynamit är intressant. Igår smällde det. Men vad är det egentligen som smäller?
    Jag tycker att Alfred gjorde bra, han tämjde nitroglycerinet med lera, och man kunde då bygga vägar, broar, gräva gruvor, bygga Stockholm och Newyork utan att blåsa bort sig.
    Men det var många som grejade med sånt, med framsteg, uppfann fyrar, lampor, vaccin, präntade sina tankar.
    Alfreds stora poäng var att han sa ”Ge bort pengarna till några skarpa typer varje år (om det finns några pengar)”. Det är hans kanongrej.

    Och Pengarna hade tur. De förvaltades, och Sverige slapp krig. Två gånger. (Om det blivit krig hade nobelpengarna gått upp i rök). Nä, pengarna ökade – t ex genom ASEA (en annan familj än Nobel), AGA (en annan strålande uppfinnare med snille), och IBM (växte växte), och lugna puckar i Nobelkommittén. Och allt det.
    Och inte minst – folket ville ha demokrati, tillväxt, välstånd, ha det bra. Däri ligger nobelprisets grundbult. En stark utveckling i Sverige. Folk ville det.

    Därför är det inte så dumt att Bob Dylan får priset. Folk gillar Dylan, och Nobelkommittén fattar att det är så det måste vara. Det är mänsklighetens fromma som är prisets grund.

    Det är bara att gilla, eller inte. Om priset inte representerar det som folk vill ha, då dör priset.

    Det var trevligt igår 10 december, se och förstå pristagarnas goda insats. Och Horace Engdahl var suverän, en strålande framställan om litteraturpriset!

    – Jag får skärpa mig! Inte söka bara i ljuset, nej även i mörkrets okända vrår…. det är värt sitt pris.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: