Jag glömmer inte 11 september

American flag pattern awareness ribbon color splashed on human hand grunge background: United states of america public holiday USA national day, nationalism raising US nation support campaign concept

(www.fotolia.com)

Elfte september 2001 var till stora delar en vanlig dag i kommunalhuset. På eftermiddagen kom ryktena om att ett flygplan kraschat in i World Trade Center. Svenska TV-media tolkade först nyheten som en olycka. Men när den grymma verkligheten framträdde var man som absorberad av det TV:n förmedlade. Den oerhörda katastrofen, värre än på film, utspelades framför ögonen på oss, vi som satt på bekvämt avstånd. Man tänkte terrorangrepp, men hur omfattande? Skulle hela USA:s ledning slås ut? Skulle stora delar av New York och Washington raderas ut? Fanns det kärnvapen? Jag minns att jag upplevde nyheten om det fjärde planet som kraschat i Pennsylvania som en form av lättnad, makabert nog.

Sedan sjönk bilderna in. Boeingplanen som flyger rätt in och nästan klyver skyskraporna. Människor som kastar sig ut i panik mot en säker död efter några hundra meters fritt fram i outhärdlig dödsångest. De väldiga byggnaderna som rasar ihop, ett efter ett, i kvävande dammoln som tränger fram genom gatorna i södra Manhattans krigszon. De ymniga strömmarna av New York-bor som flyr Manhattan över de stora broarna över Hudson och East river. Vi som upplever världens nyheter framför TV:n och datorn har nog knappast sett något värre.

Jag glömmer inte dessa händelser. Jag kommer också att minnas bilderna på brandmannen som i full mundering och med fast blick in i kameran var på väg upp i World Trade Centers trappor när alla andra var på väg ner. Var han på väg mot sin egen undergång? Jag vill också komma ihåg bilderna på överlevande som kom hostande och medtagna, stapplande ut från dammolnet. ”I’m still here guys!” Dessa fega terrordåd mot ett öppet och välkomnande USA, som var ett föredöme med religions- och yttrandefrihet, tog livet av över 3000 människor, fler än Pearl Harbour. Vi ska inte förtränga dessa händelser. Vi måste vara beredda att bekämpa terrorism där den kan uppträda. Offren den 11 september ska inte ha dött förgäves.

Politicos artikel om president Bush’s färd i ”Air Force One” 11/9
SvD:s minnesreportage

Intressant?

Comments

  1. Lena Seger says:

    Jag minns också. Hörde att något hänt i USA på väg till möte med BoU-nämnden. Vi talade lite tyst omvad det var under kvällen men detta var före smartphones och inte förrän man kom hem vid 22-tiden fick veta vilken fasansfulla händelse som inträfft när alla bilder kablades ut på TV- skärmen. En dag jag aldrig glömmer och mycket riktigt – den förändrade också världen ganska påtagligt./Lena Seger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: