De goda människornas tystnad

(www.fotolia.com)

(www.fotolia.com)

President Barack Obama har kommit och gått. Jag upplever aldrig att förvånas över den stora paradoxen i svensk opinion när det gäller den enda supermakten. Svenskarna måste vara bland de mest amerikaniserade nationerna som står att finna när det gäller media, musik, mode, kläder, mat och kultur. Vi ser TV-serier utan dubbning (tack och lov!). Vi försjunker i spännande Hollywood-produkter. Vi tar ofta vår tillflykt till McDonalds och andra importerade restaurangmärken. Men samtidigt, när utrikes konflikter ska analyseras, är utgångspunkten hos många svenska opinionsbildare given; USA tillåts inte utöva rollen som ”världspolis”.

Ett stort antal människor – varav många minderåriga barn – har avlidit till följd av hemska giftgasattacker i Syrien. Detta upprör oss och nästan alla andra. Men uppenbarligen är det ett större problem om USA skulle reagera genom straffaktioner. Ryssland och Kina blockerar säkerhetsrådet. Man frågar sig stillsamt varför kritiken är obefintlig mot Rysslands och Kinas moraliska nonchalans?

Om giftgasattacken lämnas utan åtgärd är också det ett ställningstagande. President Obama var tydlig om att han som USA:s president inte kan bortse från de frågorna. Kan någon det? Uppenbarligen är det så.

”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad” (Martin Luther King)

Intressant?

Comments

  1. Det är detta som skrämmer mig när jag lyssnar till bland andra Hans Linde och Urban Ahlin som uppenbarligen tycker det är viktigare att få sparka på Fredrik Reinfeldt än visa medkänsla med den lilla, civila, obeskrivligt lidande människan i Syrien.
    Eftertanken har slagit oss tidigare vid folkmord i Afrika. Är det för mycket begärt att Linde och Ahlin skall drabbas av sådana tankar?
    Jonny

    • Ja, min avsikt med inlägget är att visa på den monumentala förmågan att förtränga det svåra och attackera det enkla. Vi har sett det förr. / LK

  2. USAs inblandning i andra länders angelägenheter har väl inte alltid varit särskilt sympatisk eller konstruktiv? Ledde störtandet av den valda regimen i Iran för några decennier sedan i slutändan till något gott? Finns det särskilt mycket positivt att säga om USAs inblandning i länder i mellanamerika?

    Pratar man med Kuwaitier är de ofta kluvna till den hjälp de fick av USA, eftersom de fick betala rätt bra för den.

    När det gäller Syrien är det förstås vidrigt att lyssna till den ryska svadan, men det är trots allt långtifrån säkert att Assad-regimen skulle ersättas av något bättre. Oppositionen är inte enad i annat än att vilja avlägsna Assad.

    Och kan man verkligen säga att Afghanistan vunnit något på decennier av krig? När västvärlden nu sakta drar sig ur riskerar talibanerna åter att lägga sin hand över samhället.

    Mårten

    • Ännu ett exempel på förträngning av det uppenbart onda. Är det USA eller gasattacken som är problemet? / LK

    • Hej Magnus.

      Talar du om:
      Kampen mot Hitler och fascismen?
      Shahens Persien?
      Ruhollah Khomeinis och Hahmoud Ahmadinejads Iran (eller förväxlar du Iran och Irak)?
      Kanske någon annan förtryckarnation eller diktator som förtrycker sitt folk?
      Eller möjligen om den enda ”goda” kraften som agerar när FN totalt tappat sin trovärdighet och ursprungliga betydelse (jmf gärna med NF) eller ett splitrat EU som i säkerhetspolitiken snart liknar en sandlåda?
      Mvh/Jonny

    • Jonny, du borde vara bekant med att USA störtade en folkvald regim i Iran på 50-talet?

      Kan du peka på särskilt mycket positivt som kommit ut av USAs krigföring i Afghanistan eller Irak? Eller generellt av västmakternas omritande av gränser i mellanöstern och det Osmanska riket?

      Vi kan ju också, för all del, diskutera vad USA gjort för de araber som lever under ockupation på Västbanken sedan många decennier? Eller vilken hjälp USA gav Georgien?

      Mårten

  3. Har USA alltid goda avsikter när man griper in i omvärlden? Det är inte alls säkert. Primärt brukar man gripa in i konflikter där olja finns i närområdet.

    I fallet Syrien är det förstås förkastligt att använda kemiska stridsmedel, men kan USA avgränsa en attack till att drabba enbart de skyldiga? Och hur ska man ställa sig till att försöka bomba ihjäl Assad om det skulle visa sig att hans stridskrafter utan hans godkännande använt dessa stridsmedel?

    Den kristna minoriteten i Syrien tycks frukta för ett maktskifte. Revolutionen i Egypten tycks ha förvärrat läget för landets kopter, och man kan misstänka att motsvarande kan inträffa även i Syrien. Ska man helt bortse från det? USA har ju helt uteslutit insatser på marken, vilket kanske annars vore önskvärt om man ska kunna kontrollera efterverkningarna av en attack.

    Om det vore så enkelt att man kunde veta att en attack mot Syrien enbart skulle drabba de skyldiga, och att det skulle leda till frid och fröjd i landet vore det kanske självklart att säga ja, men jag är inte fullt så säker på att det skulle bidra till mindre lidande. Irak och Afghanistan är avskräckande exempel.

    Mårten

  4. Ska man göra något för att döva sitt samvete, eller för att man innerst inne tror att det man gör kan göra verklig skillnad? Attackerar man Syrien finns en inte helt obetydlig risk att regionen destabiliseras ytterligare. Att striderna sprider sig till Libanon, att fanatikerna i Iran hittar på något.

    Jag får uppfattningen att du nonchalerar sådana överväganden.

    Mårten

    • De historiska parallellerna till att låta krigsförbrytelser ske utan reaktioner är det jag tänker på mest. Är det inte värt att fundera på? Nu verkar ju en lösning vara möjlig genom direkta samtal Ryssland – USA, vilket är utomordentligt. Gasattackerna verkar inte kunna ske ostraffat. / LK

    • Krigsförbrytare bör ställas inför tribunal, inte bombas till småbitar.

      Jag tycker att man primärt bör tänka på hur man ska få slut på stridigheterna, som nu pågått i flera år. Amerikanska bombningar skulle knappast få slut på dem, utan om man lyckades störta eller döda Assad skulle de grupper som nu slåss mot Assad i stället börja slåss mot varandra…

      Det är möjligt att du tror helt annorlunda, men du ska veta att det finns en mängd sansade amerikaner som är trötta på att pengar som hade behövts hemmavid i stället spenderas på militärutgifter långt bort.

      Mårten

  5. Du uttalar vällovliga mål utan att anvisa vägen för att nå dem. Jag är helt klar på att de finns många krigströtta i väst, det visade ju brittiska parlamentet. Invändningarna finns där. Men frånvaron av reaktion är värre. /LK

    • Om man ska gripa in i Syrien bör man vara beredd att gå in med marktrupp för att hålla isär stridande grupperingar. Att straffa Assad och hans regim tycker jag inte får vara ett primärt mål i detta skede, utan det bör i stället vara att få striderna att upphöra.

      Är det bara när kemiska stridsmedel omvärlden ska reagera? Ska man acceptera rådande läge så länge de kemiska stridsmedlen inte åter kommer till användning?

      Det finns en mängd stora dammar i USA vars underhåll är kraftigt eftersatt, och där det om dammarna rasade skulle bli fråga om förlust av människoliv i större eller mindre skala. Dokument om det här är till stor del offentliga, och det vore nog vällovligt om amerikanerna började lägga pengar på sådan infrastruktur innan någon dåre får för sig att slå till med en bomb mot en eller flera av dem.

      Mårten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: