Pengarna är verkligen inte allt i skolan

DN bjuder idag på ett par tunga inlägg i skoldebatten. I en artikel konstateras att anslagen per elev har liten betydelse för skolresultaten. Istället är det föräldrarnas studiebakgrund som är den i särklass viktigaste förklaringsfaktorn. Tretton opinionsbildare (varav minst fyra S) anser i en debattartikel att det är kommunerna och friskolereformen som bär ansvaret för att elevernas resultat försämrats. Skribenterna landar i slutsatsen att staten bör ta över ansvaret för skolan.

DN:s undersökning understryker slutsatsen från andra studier: att föräldrafaktorn betyder mest. Vi kommunpolitiker får oftast höra det motsatta, att resurserna är helt avgörande. Därför är DN:s artikel nödvändig.

”De tretton” tar avstamp i en argumentationsmodell som används alltmer flitigt av den vänstra delen av opinionen. Friskolereformens valfrihet ger segregation, därför är valfrihet fel. Allting blir bättre om staten tar över. Jag är inte så säker på det. Jag konstaterar att lärarnas löneutveckling inte gynnats av att tävla med Kommunal och andra om det kommunala löneutrymmet sedan 1990-talet, vilket är mindre bra. Däremot sätter jag frågetecken för om skolan i fortsatt statlig regi sluppit besparingar på 1990-talet med Göran Persson (S) som finans- och senare statsminister? Med kommunaliseringen har skolan politiker som på närmare håll följer och ger förutsättningar, avsevärt närmare än med statlig styrning. Det borde inte vara ett problem.

Sedan har vi den rutinmässiga användningen av ”segregation” som förklaringsfaktor. Såväl DN-artikeln som ”De trettons” inlägg framhåller detta. ”Segregation” betyder ”rumslig åtskillnad” eller att ”behandla vissa människor sämre än andra” (Wikipedia). Är föräldrarnas studienivå ett resultat av att vissa blivit behandlade sämre än andra? Bostadssegregation nämns också. Människor tvingas välja bostad efter betalningsförmåga, ja, men är bostadsadressen någon slags avsiktlig ”rumslig åtskillnad” av en högre makt? Om en familj flyttar till ett visst bostadsområde, ger det en ofrånkomlig effekt på barnens betyg?

”Segregation” är negativt laddat. Slentrianmässigt försöker man överpolitisera skoldebatten och blunda för det faktum att såväl familjer, elever och alla vi andra alltid har en valmöjlighet. Postnumret i sig är en serie siffror utan egen själ som inte avgör betygen  i någon slags automatisk input-output-modell . Bakom varje betyg finns en människa som utför prestationer. Prestationerna beror på motivation, men framför allt medvetna val. Visst, bostadsmiljö och föräldraintresse påverkar, men lyft framför allt den enskilde elevens roll! Friskolereformens kanske främsta förtjänst är att den underlättar social rörlighet. Alla skolor innebär chanser och möjligheter. Glaset är verkligen inte halvtomt.

Intressant?

Annonser

Comments

  1. Näsanöverytan says:

    Detta är väl inget nytt? För alla som arbetar inom skolan är det en välkänd faktor att föräldrarnas utbildningsnivå påverkar studieresultaten och att det svenska skolsystemet i sin nuvarande form gynnar de så kallade ”medelklassbarnen”. Jag förstår att ni slår klackarna i taket när det tycks förefalla som att resurser inte är en fråga som medför att resultaten i skolan ökar. Men jag förstår inte varför ni bortser från Skolverkets egna utredningar som just visar att i särskilt socialt utsatta områden så gör lärartätheten faktiskt en skillnad när det gäller resultat. För alla som arbetar i den typen av skolor är det inget märkligt eftersom vi vet vilka behov det finns utöver rent kunskapsmässiga behov. Sen är jag inte alltid så övertygad om att de ”resurser” som idag sätts in och inte uppvisar någon anmärkningsvärd resultatförbättring är adekvata resurser som motsvarar elevernas behov utan ofta räknar man det som om man sätter in resurser om man tar in någon gratisarbetare (från ett lokalt skolperspektiv) som är utförsäkrad från arbetsmarknaden. Det är inte precis så att man sätter in högutbildade speciallärare. Jag förstår faktiskt inte vad du menar med överpolitisera skoldebatten gällande valmöjligheter. Kan det vara så svårt att inse att det är de resurssvaga eleverna som blir kvar när de driftigare föräldrarna (och högt utbildade) ordnar så att deras barn kommer till en skola som ligger längre bort geografiskt? För vem är det en valfrihet? Vad blir effekterna för enskilda skolor i den dagliga verksamheten tror du om en övervägande andel elever i en klass har någon form av särskilt behov, kunskapsmässigt eller socialt? Är ni blinda för verkligheten eller väljer ni bara att blunda för dessa barn?

  2. Tack för kommentaren!
    Jo, lite nytt är det eftersom studien så pass tydligt pekar ut föräldrarnas studiebakgrund som den enda verkligt betydelsefulla faktorn. Att stödresurser behövs tvivlar nog ingen på, men som kommunpolitiker är det nästan enbart resursfrågan man hör talas om. Jag har själv jobbat som lärare (i o f s obehörig) i två år och tycker mig ha relevanta erfarenheter, från alla typer av elever. Med ”överpolitisera” menar jag att man använder ”segregation” som ett slagord, delvis genom att förvränga betydelsen. Valfriheten innebär att alla föräldrar, oavsett studienivå eller standard, faktiskt har valfriheten att välja en skola som passar deras barn bättre. Det är en möjlighet som utnyttjas. En valmöjlighet som inte fanns tidigare. / Lennart K

  3. Näsanöverytan says:

    Om nu föräldrarnas studiebakgrund är den enda verkligt betydelsefulla faktorn borde ju i så fall alla problem i skolan vara lätta att komma till bukt med. Sätt in föräldrarna på utbildning så kommer eleverna studieresultat att utvecklas automatiskt? Det låter i mina öron lite för enkelt även om de flesta av lärarna är helt på det klara med, som studier i säkert två decennier har utvisat, att föräldrarnas studiebakgrund är en väldigt viktig faktor.

    Alla typer av elever har vi inte längre på våra skolor idag. Vi har i ytterområdena i storstadsregionerna mer en form av elever, elever med invandrarbakgrund där föräldrarna har en låg utbildning eftersom de högutbildade föräldrarna söker sig ifrån skolorna. Låt oss säga att alla dessa föräldrar och elever skulle söka sig till andra skolor än de som de är förvisade till i närområdet – hur hade valfriheten då fungerat när alla inte skulle kunna få sitt val tillgodosett? Är det inte i praktiken så att denna ”valfrihet” bygger på att en del inte gör några aktiva val? Det talas också väldigt lite om hur dessa skolor som idkar valfrihet plockar russinen ur kakan och väljer bort vissa typer av elever med hänvisning till ”platsbrist” och skickar dem tillbaka till oss. Är det valfrihet – att friskolorna kan få välja vilka elever som man inte tar hand om?

    Missförstå mig inte. Det är inte så att jag tycker synd om eleverna som går hos oss. Jag är övertygad om att de lärare som arbetar på så pass utsatta skolor som det finns inom våra förortsområden är minst lika duktiga lärare som andra men deras arbetsbelastning är betydligt, betydligt högre och kravet på deras kompetens sträcker sig många gånger utanför vad som är rimligt att förvänta sig utav en utbildad lärare. Jag tror trots detta att eleverna på dessa skolor faktiskt hade kunnat må ganska bra av att blandas med elever som har en annan studiekultur från hemmet med sig och vidgade erfarenheter och referensramar.

    Att ekonomin är en oviktig faktor för skolorna känns för mig som Sveriges idag största levande lögn. Jag tror att många hade häpnat över den ekonomiska verkligheten som finns ute på många skolor idag där man som lärare står och i smyg klipper sönder suddigummin i sex delar som man olovandes (med hänvisning till budgeten) delar ut till elever som man vet inte har några att ta med sig hemifrån. Eller där vi lärare är förvisade att undervisa utifrån material som är betydligt äldre än eleverna där vi muntligt får tillägga allt som ändrats/tillkommit under de senaste femton åren inom forskningen och samhället. Där man får förtydliga att Göran Persson faktiskt inte längre är statsminister. Kartorna där du pedagogiskt på en adekvat språklig nivå får försöka beskriva att vissa länder helt enkelt inte finns längre och andra har tillkommit. Datorer då – nej det har bara de skolor i området som har hög betygsstatistik och inte är lika tungt beroende av att istället försöka satsa alla sina resurser på att nå kunskapskraven. Ett faktum som även inverkar på våra elevers möjligheter gällande de nationella proven i svenska där eleverna ska erbjudas att skriva proven på datorer vilket då bara elever från de ”valfria” skolorna har möjlighet att göra. Det är så den jämlika verkligheten och valfrihetens Sverige ser ut i praktiken. Är inte det segregation? Rumsligt och socialt isolerade och resursmässigt sämre behandlade i en så pass stor utsträckning så att det även inverkar på deras reella möjligheter att klara av de nationella proven.

  4. Friskolor får inte ”välja bort” elever! Klart ekonomin har betydelse, men inte den automatiska effektgivande egenskap som skoldebatten dominerats av. Valfriheten finns där för alla att utnyttja, det är det viktiga. Den enda vägen där någon skola blir sämre behandlad tror jag är om ”social viktning” tillämpas, d v s om kommunens interna skolpeng är högre för skolor i socialt utsatta områden än för andra skolor. / LK

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: