Det är klart, det är vackert med ett vinterlandskap i kvällsbelysning, med isiga grenar som ger en krispig struktur i den porösa nysnön som lägger sig på hustak och staket. Det är som hämtat ur en episk alvscen ur ”Sagan om Ringen”. Det är mjukt, fluffigt och oskyldigt vitt, en silkeslen legering som ger goda drömmar. Men, plogar ska kasta undan de fluffiga snösjoken, dubbdäck ska tränga igenom och driva fram lättare och tyngre farkoster, hjul- och fotspår ska bana väg för en gråsprängd vardag. Då måste den kommunala snösvängen fungera.
Precis som när jag skrev om detta för två år sedan, är avsikten egentligen att konstera att kommunens vinterväghållning levererar. Vi har ytterst få klagomål. Man ser de blinkande ljusen från kommunala och andra snöröjningsfordon så fort snöflingorna börjar falla, det går att komma fram på vägar och gångvägar. Vissa gångbanor kan dock behöva mer insatser, t ex längs Rönningevägen.
På kommunens webbsida är snöröjningen beskriven (läs här). Trafikverket ansvarar för E4/E20 och ”Gamla Riksettan”. Kommunen svarar för den största delen av vägnätet, samfälligheter och bostadsrättsföreningar sköter sina enskilda vägar. Totalt är det 55 km gator och vägar som snöröjs. Kommunens entreprenör har tre fordon, själva har vi fem. För halkbekämpning används sand eller s k bergflis. Saltning sker bara undantagsvis, av trafiksäkerhetsskäl och för att bussarna ska komma fram.
Jag hoppas ni delar min uppfattning om snösvängen. Hör gärna av er annars.