Garagelänga – ett misstag

Dags att berätta om ett misstag. Clean Car AB ”vann” anbudstävlingen om att köpa kommunens markbit omedelbart söder om rondellen Söderby Gårds väg x Skyttorpsvägen. Kommunstyrelsens tekniska utskott (TU) fattade beslutet att sälja marken till Clean Car AB för själv-biltvätt. För någon månad sedan blev jag uppmärksammad på att det även uppfördes garage för uthyrning på marken.

Orsaken är att Clean Car AB efter kommunens beslut om själv-biltvätt ansökte om bygglov för att även få uppföra en garagelänga. Detta hade aldrig varit diskuterat inom TU. Däremot medgav detaljplanen en utvidgad användning eftersom planändamålet var biltvätt/övrig småindustri. Bygglovet beslutades på delegation från Bygg- och Miljlönämnden av en enskild tjänsteman. Eftersom ansökan låg inom detaljplanens bredare ändamålsbeskrivning (jämfört med TU:s beslut) gav tjänstemannen bygglov. Tjänstemannen var enligt uppgift inte  informerad om TU:s beslut.

Såhär får det naturligtvis inte gå till. Politiska beslut gäller. Det ska finnas rutiner för att samtliga berörda tjänstemän ska vara informerade om besluten. Som kommunstyrelsens ordförande har jag det politiska ansvaret för det som skett. Nästa gång tvingas jag därför hitta förfinade metoder för att kontrollera vägen från politiskt beslut till verkställighet.

Comments

  1. Finns det någon särskild anledning att markanvändningen ska regleras på annat sätt än i detaljplan och/eller avtal med köparen av marken? För markplättarna norr om rondellen tycks ju en mängd aspekter av markens användning, byggnadernas placering och parkering etc vara reglerade i detaljplan med tillhörande dokument?

    Ett beslut i Kommunstyrelsens Tekniska Utskott är kanske inte långsiktigt spårbart, och det hela riskerar då måhända att bli väldigt personberoende?

    Mårten

    • Eftersom man fattar beslutet om detaljplan först måste det med viss nödvändighet bli lite flexibelt. TU har därefter haft en ”anbudstävling” där entreprenörerna fick ange vad man ville använda marken till. Själv-biltvätt har sedan länge varit det mest diskuterade alternativet på markbiten. TU fann att själv-biltvätt var det bästa anbudet (av ganska få). Det blev beslutet, inget därutöver. Nästa gång kommer avtalet med köparen att skrivas mer strikt. Det gäller inte minst industrimarken norr därom.

      Det förs protokoll i TU så det är inget problem att läsa innantill, klart spårbart således.

      Lennart

  2. Med spårbarhet menade jag möjlighet att givet fastighetsbeteckning enkelt sluta sig till vilka krav som kommunen ställer angående den aktuella marken.

    Motvilja mot garage nära bostadsbebyggelsen i Mosshagen, om det är detta som är problemet, måste väl ha gällt oaktat vad markplätten skulle användas till i övrigt? Så i den delen har jag svårt att se varför det inte kunde ha reglerats i termer av avstånd från bebyggelse till tomtgräns eller var på tomten biltrafik får förekomma, etc.

    Mårten

  3. John Jonsson says:

    Noterar tacksamt att du tar ”ditt politiska ansvar”!
    Du har tidigare påpekat vikten av goda kommunikationer inom verksamheten och i förhållande till era uppdragsgivare; varför skall det vara så svårt att skicka ett mejl eller lyfta på telefonen?
    Nu har det hänt och vi har fått en förklaring och löfte om ”bättring” samtidigt som jag personligen undrar om ej det formella i bland drives in absurdum.
    Nu gäller det en garagelänge som jag anser vara en ”bagatell” jämfört med när en allmänhet drabbas direkt på grund av ”vattentäta skott” mellan kommunens olika organisationer och inom dennsamma!

  4. En bygglovarkitekt verksam på annat håll i landet lämnar följande kommentar:

    ”Är en verksamhet tillåten i plan kan man som kommun inte säga nej till
    en ansökan (med motivet att en annan del av kommunen inte vill ha
    garageuthyrning där, motiven till ett avslag måste komma från pbl)”.

    Mårten

  5. Det blir nog svårt att skriva ett hållbart avtal vid markförsäljning om detaljplanen tillåter verksamhet som inte är önskvärd. En byggnadsnämnd _får_ inte avslå en ansökan som överensstämmer med detaljplanen och i övrigt uppfyller plan- och bygglagen.

    Se 9 kap 30 §:

    ”Bygglov ska ges för en åtgärd inom ett område med detaljplan, om

    1. den fastighet och det byggnadsverk som åtgärden avser
    a) överensstämmer med detaljplanen,
    […]
    4. åtgärden uppfyller de krav som följer av 2 kap. 6 § första stycket 1 och 5, 6 § tredje
    stycket, 8 och 9 §§ och 8 kap. 1- 3, 6, 7, 9-13, 17 och 18 §§.”

    ”ska ges”, inte ”kan ges”

  6. Mårten och Jonas,
    Två kommentarer med samma innebörd inom 11 minuter! Båda är riktiga. Det medel kommunen har är att skriva försäljningsavtalet så att köparen inte får ansöka om annat bygglov än det som avtalet medger. / Lennart

    • Men det har uppenbarligen inte gjorts, och ett sådant avtal är kanske ändå inte bindande om fastigheten senare säljs vidare?

      Mårten

    • Det ligger något i det också, dock är det nog inte oöverkomligt. Mina syften med inlägget var dels att förklara varför det helt plötsligt står en garagelänga på platsen, dels att visa på att vi ska åtgärda detta framdeles. / Lennart

    • Nu är jag inte insatt i avtalsrätt men jag har förstått att ett sådant avtal är väldigt begränsat och överlever exempelvis inte en försäljning till en ny fastighetsägare tror jag.

      Grundförutsättningen är ju att man ska få göra det som detaljplanen tillåter på sin egen fastighet, det är olyckligt att försöka inskränka denna med andra avtal, det sätter ju detaljplaneprocessen lite ur spel, en av de mest demokratiska processerna vi har i vårt land…

      (jag är bygglovsarkitekten som mårten hänvisar till, jag kunde inte hålla mig från att kommentera själv…😉

  7. Det optimala är ju att man kan ”träffa rätt” med detaljplanen från första början. Men kommunen måste också ha ett medel för att markköparen håller sina åtaganden vid ett civilrättsligt avtal med kommunen. / Lennart

    • Det håller jag med om, definitivt!

      Däremot tycker att jag att det är olyckligt att man använder dem för att begränsa just detaljplanens användningsbestämmelse.

      Att reglera kostnader för vägar, dagvatten, annan infrastruktur och så vidare är ok men markens användning är ju den grundläggande byggstenen i detaljplanen och kommunens planmonopol…

    • Det medlet heter väl domstolsprövning, i värsta fall?

      Mårten

  8. Mårten, det kan handla om en vitesklausul i avtalet och ytterst domstolsprövning, men så långt ska det inte behöva gå. I just detta fall skulle vi inte ha genomfört affären (ca två månader mellan TU-beslutet och fullmäktiges beslut om försäljning av fastigheten) om vi känt till bygglovet. / Lennart

    • Det är väl bara när man inte använder detaljplanen som instrument för styrning av markanvändningen som man själv skapar behovet av att känna till bygglovet?

      Mårten

    • Oj, Mårten, vad du komplicerar saker och ting. Vi behövde ett något vidare detaljplaneändamål än biltvätt eftersom vi skulle ta in anbud på marken. När vi sedan bestämt köpare och ändamål var det snävare än detaljplaneändamålet. Så till viss del, kanske ganska stor, har du rätt. / Lennart

  9. Jag vet inte om det verkligen är jag komplicerar; jag ifrågasätter om det inte i själva verket är onödigt komplicerat att arbeta på ett sätt som förutsätter perfekt fungerande kommunikation mellan kommunens olika förvaltningar och inblandade politiker och tjänstemän. Du antydde i ditt ursprungsinlägg att bygglovarkitekten hade gjort fel, vilket faktiskt i mina ögon känns ganska orättvist. Du skriver att politiska beslut ska gälla, när det i själva verket känns som om det är avsaknad av avsett innehåll i befintliga beslut (om detaljplan) som är problemet.

    Och inget hade väl hindrat att kommunen, med ett lösligare definierat användningsområde för markplätten, i detaljplanen ändå uttryckligen hade exkluderat sådan användning av marken eller sådant nära avstånd till bostadsbebyggelsen som man inte gärna ville se?

    Men, som sagt, det är lätt att vara efterklok.
    Ska jag tolka ett av dina tidigare inlägg som en utfästelse om att garagen/förråden(annonsering där möjlig användning som magasin/förvaring antyds har förekommit) ska rivas?

    Mårten

    • Nej, de ska inte rivas. Tjänstemannen som beslutade om bygglovet har inte fattat ett felaktigt beslut. Informationssystemet inom förvaltningen har dock inte fungerat. / Lennart

  10. Hur ska jag tolka denna skrivning?
    ”Mina syften med inlägget var dels att förklara varför det helt plötsligt står en garagelänga på platsen, dels att visa på att vi ska åtgärda detta framdeles.”

    Ska garagelängan försvinna på annat sätt än genom rivning, eller innehåller meningen ett syftningsfel?

    Mårten

  11. Mårten, se mitt svar precis ovan. / Lennart K

    • Då var det alltså en felskrivning, om detta att det ”plötsligt står en garagelänga på platsen” inte ska åtgärdas?😉

      Sedan kan man förstås göra reflektionen att det här kanske inte är en fråga av särskilt stor magnitud, men jag måste erkänna att jag ändå ställer mig lite frågande till din och/eller kommunens ovilja att primärt använda detaljplanen för att reglera markanvändningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: