”Dessa glada och strålande spel”

”Dessa glada och strålande olympiska spel” (IOK-ordföranden Jaques Rogge)

Efter drygt två veckor är man ute ur OS-bubblan. En förtätad tillvaro av fantastiska prestationer, hängivna atleter och vackra miljöer i strålande färger, där hoppet efter nya medaljer aldrig slocknar. Fascination är ett alltför milt uttryck, besatthet ligger närmare till hands.

Man kan bara förundras över ambitionen och målmedvetenheten i dessa vackra TV-produktioner. Allt går att följa. Förutom friidrott, simning, handboll och fotboll blev det denna gång en hel del segling och bågskytte. Spänningen på Lord’s Cricket Ground när bågskyttarna utkämpade sina matcher grep tag. När fyra års träning (eller mer) ska prövas i max fem set (9-15 pilar) och kanske avgöras med ”sudden death” (dock mot tavlan) med en pil, då spetsas konkurrenssituationen till ”one moment in time”. Att följa Fredrik Lööf och Max Salminens medaljrace blev en annan höjdare, inte minst för att positionerna fick syftas fram. Sällan har ett OS-guld varit så välförtjänt som för den själaglade, energiska Fredrik Lööf!

För oss besatta räcker det dock inte med själva medaljmatcherna. Jag våndades storligen över Håkan Dahlbys kvaltävling, där han var på väg ut.  Det är nästan så att man känner sig lite delaktig. (Skytte är ännu mer spännande med radiosporten! Ännu var det med lagguldet i värja 1976.) Sprintförsöken får heller inte negligeras, det är stor idrott när kanonerna kliver på.

Avslutningsvis; Usain Bolt tar friidrotten till nivåer man aldrig tidigare upplevt. Kanske får han nu sällskap (sic!) av den fantastiske David Rudisha? Allyson Felix och Mo Farah är två andra atleter som skrivit in sig i historieböckerna. Och förutom de övriga medaljörerna Sara Algotsson-Osthult, Lisa Nordén, Rasmus Myrgren,Johan Eurén, Jimmy Lidberg är det inte minst kämparna Tobias Karlsson, Magnus Jernmyr, Johan Sjöstrand, Jonas Källman, Kim Andersson och alla de andra i handbollslaget som gjorde OS i London strålande i åminnelse.

Intressant?                               DN

Annonser

Comments

  1. I svensk tv gick det självklart att följa svenskarnas prestationer bättre än i BBC, som riktade kamerorna nästan bara på de brittiska idrottarna. Vi som var på plats i olympiastadion upplevde däremot läktarstämningen. Den var helt enorm.
    Det var en äkta, positiv patriotism.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: