Har anti-amerikanismen minskat sedan 11 september?

De ohyggliga flygkrascherna, de overkliga synerna av kollapsande skyskrapor och de kväljande stoftmolnen som fyllde upp Manhattan likt en smutsgrå flodvåg är bilderna från 9 september 2001 vi aldrig glömmer. Har det öppna samhällets sårbarhet någonsin framträtt tydligare än när den lömska terrorismen skördade sina sjuka triumfer för tio år sedan?

Vid sidan av chockbilderna blev jag starkt upprörd över den anti-amerikanism som blottades i debatten redan samma kväll. Det var inte den sedvanliga ”kålsupartesen” som fördes fram. Nej, offret gjordes till förövare. I ett debattprogram samma kväll var studion fylld av USA-kritiker som oförskräckt odlade tesen att detta var vad USA fick skörda för att man spelade världspolis. Att med berått mod sända 3000 oskyldiga civila i döden för en politisk markering, sågs inte som en aktion, snarare som en reaktion. Carl Bildt var rätt ensam när han underströk att USA, som alla andra stater, har rätt till självförsvar.

Jag vet inte om den anti-amerikanism som i svensk media fick luft av terrordåden mot Amerika, har avtagit sedan dess? Att republikanen George W Bush nyligen blivit vald till amerikansk president gav ännu mer syre åt den debatten. Idag, på själva tioårsdagen, kan man läsa en ”understreckare” i SvD av Cecilia Sjöholm, professor i estetik vid Södertörns högskola, ”När sorgen blev en dröm om herravälde” som bitvis jämför tiden i USA efter 9/11 med Norges sorg efter Utöya. George W Bush gjorde sorgen till krig, enligt professorn. ”Istället för att se sig själv som en del av en global gemenskap, skärpte USA den nationalistiska retoriken. Statens respons, då den blottats, var att stärka sig själv genom att upphäva medborgerliga rättigheter.” I Norge stärktes den öppna staten, inga försök gjordes att bemöta våld med nytt våld.

Professor Sjöholms jämförelser mellan 11/9 och Oslo/Utöya är för mig inga paralleller, snarare två olika världar med få eller inga gemensamma drag. Kapningarna i USA, deras välorganiserade förberedelser, användandet av internationell och nationell infrastruktur, massdödandet och ödeläggelsen som motiverades på en grogrund av internationella och religiösa konflikter, summerar för mig ett kraftigt angrepp där terrorn sätts in mot en nations sårbaraste punkt, nämligen oskyldiga civila. Det sistnämnda är ett gemensamt drag med vansinnesdåden på Utöya och i Oslo, men dessa var – i all sin ohygglighet – isolerade, individuella aktioner utan det kollektiva hotet från en annan stat eller terrorgrupp.

Visst måste man väl kunna inse dessa skillnader? USA hade att möta ett plötsligt nationellt hot, en fiende som slog till igen senare, i Madrid, London, på Bali och andra platser. Mot en fiende har man, precis som Carl Bildt underströk 11 september 2001, rätt till självförsvar. I en Brännpunktsartikel i samma SvD, ger Fredrik Reinfeldt och sagde Carl Bildt sin syn på utvecklingen efter 11 september och pekar på framgångarna i ”the war on terrorism”. ”Hatet som Usama bin Ladin kände var ett hot mot oss alla och därför är en värld utan bin Ladin och hans anhängare en bättre värld för oss alla.” 

Tankarna en dag som denna bör gå till de offren och deras anhöriga, inte till anti-amerikanism i akademisk klädedräkt.

 

Advertisements

Comments

  1. Utan att försvara dåden den 11 september 2001 – det går inte – bör man nog ändå påpeka att världen de senaste tio åren har blivit en sämre plats. Att föra krig i Irak kan nog inte betraktas som ett rimligt självförsvar från USAs sida, och resultatet så här långt är minst sagt klent.

    Det finns många amerikaner som själva ifrågasätter det egna landets handlade, och som har gjort så under lång tid. Ett exempel är artisten Jackson Browne, som tidigare bl a har kritiserat USAs tveksamma inblandning i Syd- och mellanamerika.

    Fånglägret Guantanamo är en annan tveksamhet. Fångar har utsatts för ofta grym behandling, och har nekats den grundläggande rättigheten att ställas inför rätta.

    En hel del amerikaner har också valt att sätta likhetstecken mellan islam och terrorism, vilket är skrämmande. Det är ett delat land, som parallellt uppvisar både det allra bästa och sämsta i oss människor.

    Man kan högakta många av de principer landet bygger på, utan att nödvändigtvis känna samma aktning för den praktiska politiken.

    Mårten

    • Du får det att låta som om USA skulle vänt andra kinden till när terrorismen slog till mitt i deras hjärta.  Effekten blir – måhända ofrivilligt – att du därmed förstärker försöken att göra offret till förövare. Samtidigt säger du att världen idag är sämre idag än 2001. Det förvånar mig. I likhet med Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt konstaterar jag att  världen är en bättre plats utan hotet från bin Laden. Terrorism måste bekämpas.

       ”Det är ett delat land, som parallellt uppvisar både det allra bästa och sämsta i oss människor”, skriver du om USA. Det känns som ett omdöme ”von  oben”, levererat från ett land som inte behövt uppleva att någon främmande makt anställer förödelse i dess största stad.

      / LK

  2. Det kristna idealet – som jag tror du hävdar västerlandets civilisation vilar på – säger ju att du verkligen SKA vända andra kinden till. Visst kan det vara svårt att leva efter i praktiken, men att gå så långt i motsatt riktning att man glorifierar den som slår blint mot godtycklig motpart ser jag som svårt att försvara!

    Hur mycket mental energi och ekonomiska resurser har inte det senaste decenniet lagts på repressiv lagstiftning och krig, i stället för på sådant som verkligen kan göra världen bättre? Jag har förståelse för små aktioner som den mot Bin Laden i Pakistan – eftersom korruptionen i landet nog gjort det svårt att komma framåt på annat sätt – men kriget i Irak framstår som både oproportionerligt(hundratusentals döda, varav nästan 100 000 civila) och misslyckat. Amerikansk militär har också gjort sig skyldig till ovärdiga övergrepp vid flera tillfällen – såväl i fängelser däröver som mot oskyldiga civila som våldtagits och dräpts.

    Hotet från bin Laden personligen är borta, vilket definitivt är bra, men jag tvivlar på att man med våld kan förgöra en sjuk ideologisk rörelse av Al Qaedas typ. Att stoppa självmordsbombarnas framfart i Irak och Afghanistan har det väl i stort sett inte varit någon progress alls på?

    Att terrorismen måste bekämpas är vi förstås överens om, men knappast om medlen. Och tyvärr får man väl säga att terroristerna delvis redan lyckats med sitt uppsåt att förändra västerlandets livsstil.

    Slutligen har kriget mot terrorismen försvagat USA ekonomiskt, och därmed förskjutit den reella makten i riktning mot östra Asien. Det innebär förstås att USAs röst i världen troligen bli svagare och tystare framöver.

    Mårten

    • Väl formulerat, men du skriver med facit i hand som utomstående betraktare. De som var drabbade kände ett starkt behov av självförsvar. Och terrorism måste som sagt bekämpas. / LK

  3. Men faktum är nu att stödet för USAs krigföring lär vara lägre i just New York än i övriga delar av landet. Och borde inte USA ha stämt av med FN innan man gav sig på ett så tveksamt mål som Irak? Kuwaitierna önskade sig i a f inte något ytterligare angrepp på Irak från USAs sida; de menade att Irak inte längre utgjorde något hot. Att misstänka Iraks regim för samröre med Al Qaida är nog knappast något som den med intresse för regionen någonsin kunnat förstå. I stället är det troligt att människorna i Al Qaidas inre krets sett med förakt på Saddam Hussein och hans världsligt orienterade diktatur, en regim som dessutom länge hade goda kontakter med ”den store Satan”.

    Det är svårt att låta bli att tänka på det hela som en personlig vendetta från Mr Bush Jr, för faderns räkning.

    Och slutligen får man nog konstatera att USAs krig mot Irak gjort tillvaron för kristna araber såväl i Irak som i regionen i övrigt extra svår.

    Mårten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: