Upplopp – en fråga om egen moral

Det tycks ha lugnat ned sig i Storbritannien. En nation eller stad som råkar ut för upplopp måste ”rida ut stormen”. Jag tycker David Cameron och hans regering agerar bra. De relativiserar inte. de ”social-analyserar inte” – eller gör detta till fördelningspolitik – de gör fullständigt klart att det är moralen som ska stå i fokus. Man måste tala om detta som brottslighet. Samhället måste säga ifrån.

I speglingarna av bilbränderna i Paris och i Gottsunda i Uppsala samt norra Botkyrka, har det analyserats friskt i svenska media. Ymnigt snarare än ”friskt”. Symptomerna bakom bilbränderna har beskrivits som ”hopplöshet”, ”socialt utsatta områden”, ”ungdomsarbetslöshet” m m. Ungdomar har varit prioriterade intervjuobjekt för svenska journalister  när de kunnat peka på andra orsaker än sin egen roll och sitt eget ansvarskännande.

Jag har nyligen sett några brittiska ungdomar intervjuats. Den ene maskerad, fick en vädjan från reportern att inte svära i TV, men förklarade att han inte ville vara en ”lawabiding citizen”. I ett annat inslag svarade andra ungdomar att de plundrat bl a joggingskor med kommentaren ”julafton kom tidigt i år”.

En ledande brittisk kyrkorepresentant talade om att man måste kunna ”förklara” upploppen men inte ”ursäkta” dem. Jag menar att det tidigare funnits tendenser i den svenska debatten att ursäkta bilbränder och stenkastning på brandmän och polis med ett socialt utanförskap som skäl. Jag menar också att när man söker ”förklara” upploppen med de traditionella sociala modellerna får det två effekter. Dels reduceras brottsligheten till någon slags naturlig orsak och verkan som kan inträffa när som helst, så länge som det finns skillnader i levnadsnivå. Den moraliska aspekten, att det helt enkelt är fel, blir något slags marginellt argument, någon mossig debatt från tjatiga konservativa. Den andra effekten handlar om att de individer och grupper som väljer att delta har strategisk ”järnkoll” på att de har en förklaringsmodell att ta till som accepteras i media.

Premiärminister David Camerons och Londons borgmästare Boris Johnsons visar en glasklar hållning. ”They need more tough love”, skriver den senare i en mycket läsvärd kolumn. David Cameron pekar med lysande retorik på den moraliska sidan ”We know what’s gone wrong. Do we have the detemination to put it right?”.   Oppositionsledaren Ed Milliband kritiserar Cameron vältaligt ”We all bear a share of responsibility for the society we create.”

För mig är det nödvändigt att fokusera på individen. Trots att upplopp innebär att individer deltar i massrörelser, trots kamrattrycket är vi människor med egen vilja. David Cameron gör rätt som pekar på att det alltid finns ett val mellan rätt och fel.

Intressant?       DN

Comments

  1. Upplopp må gå att kritisera i ett västerländskt välfärdssamhälle, men i ett despotiskt samhälle typ Egypten vill jag nog hävda att folket har rätt att resa sig under upploppsliknande former för att kasta av sig sin tyrann.

    Mårten

  2. Mårten!

    Min mentala spelplan för inlägget sträckte sig inte över despotismens omoral.

    / Lennart

  3. Någonstans här finns också en gråzon, och en anledning att fundera inte bara över det personliga ansvaret utan även vilka insatser från samhällets sida som är mest konstruktiva.

    I kungariket Obama är brottsligheten bland färgade klart högre än bland vita. Den amerikanska lösningen att kasta afroamerikaner i fängelse ”en masse” har visat sig ha begränsad effekt – om någon. Det finns anledning att fundera över varför livschanserna för färgade i usa ser ut som de gör, och vad man kan göra åt det. Det utesluter förstås inte att man även fokuserar det personliga ansvaret, men utkrävande av personligt ansvar är ingen mirakelmedicin på egen hand.

    Mårten

    • Du hävdar att saker och ting skett i världens största demokrati som om det handlade om någon slags diktatur där politiskt godtycke avgör vem som ska kastas i fängelse. Det var en off-side man inte ens behöver studera slow motion-reprisen för att konstatera.

      Du skriver ”utkrävande av personligt ansvar är ingen mirakelmedicin på egen hand”. Jag menar att allting börjar med det personliga ansvaret. / Lennart

  4. Och I så fall får jag nog kontra med att påpeka hur ”den stora demokratins” historia ser ut, med slaveri, rasism och organiserad segregation i hyfsad närtid.

    Mårten

    • Jag diskuterar gärna demokratifrågor och historia, men dina reflektioner om ”gråzon” och växlade fokus till sociala förhållanden i USA bekräftar (ofrivilligt hoppas jag) min tes: att utgångspunkten ska vara det personliga ansvaret och det egna valet, därmed moralen. Tyvärr har vi en tendens att ”späda ut” denna essens i analysen. / Lennart

  5. Ska man då tolka det faktum att mordfrekvensen per capita i USA sägs vara mer än dubbelt så hög som i Sverige som att amerikaners moral är väsentligt sämre än svenskars? Jag menar nog att en stor del av förklaringen i stället ligger i att tillgången till vapen är friare i det stora landet i väster. Visst kan man även här hävda personligt ansvar, men det får då bli personligt ansvar hos de politiker som springer vapenlobbyns ärenden.

    Jag har lite svårt att förstå varför du väljer att bortse från de svartas historia i usa som en delförklaring till rådande situation. Man måste, e m r m, kunna hantera både ett individperspektiv och ett makroperspektiv. Jag vill fortfarande hävda att den amerikanska linjen att kasta mängder av svarta i fängelse – och ibland också till följd av godtycke – inte visat sig vara ett fungerande recept på ett mer harmoniskt samhälle.

    Mårten

  6. Jag är medveten om att du inte diskuterat det, men jag vill med emfas hävda att med din ensidiga fokusering på individens ansvar blir många företeelser svåra att förklara utan att man hamnar i absurda slutsatser.

    Mårten

    • I dagens mediadebatt om upplopp och vandalisering blir det knappast någon ”ensidig fokusering” på individens ansvar. Snarare tenderar många att fokusera på allt annat än det, t o m att söka slutsatser i det kollektiva. Det är min poäng. / LK

  7. Det är bra att du förtydligar dig – ett tag lät det som du vulgärtrivialiserade frågan fast på andra ytterlighetskanten – i stil med Fox News. Att svenska massmedia sällan gör ett bra jobb numera vid rapporter om samhällsproblem är ingen ursäkt för att själv göra samma misstag i någon kompensatorisk nit.

    Jag kan faktiskt inte förstå motsättningen mellan att ta avstånd från den här typen av brottslighet, samtidigt som man också håller ögonen öppna för att det faktiskt ibland finns sociala problem som åtminstone delvis ligger bakom – och som kanske måste angripas om man vill åstadkomma ett mer harmoniskt samhälle.

    Mårten

    • Återigen; plundring och vandalisering inom den kollektiva ramen upplopp ska debatteras utifrån individens egna val. De brittiska butiksägarnas frihet och trygghet drabbades p g a ett antal destruktiva, egna beslut från plundrarnas sida. De valde att delta i upploppen, istället för att hålla sig hemma. Därmed kan det aldrig vara ”trivialiserande” eller ”ensidigt” att fokusera på det egna ansvaret, det är nödvändigt, t o m en skyldighet.

      Nu hoppas jag det blev ännu tydligare. / Lennart

  8. Tyvärr saknas varje antydan till lösningsperspektiv i ditt resonemang.

    Du skrev själv i din blogg, apropå trygghet, att de som planerade Salem tänkte rätt med blandad bebyggelse etc. Rimligen innebär det att man på platser där man inte tänkte rätt – utan byggde för ensidigt och snabbt – måste tänka om! I Stockholms stadshus satsar man långsiktigt på det socialt belastade Järvafältet under namnet ”Järvalyftet”. Man arbetar – ovanpå en brett beslutad plattform – på flera punkter med att göra området tryggare och mer attraktivt. En viktig del är därvidlag att dämpa allmännyttans kraftigt dominerande ställning, etablera fler upplåtelseformer etc.

    Tyvärr är det ju oftast i socialt belastade områden som brottslighet bland unga slår rot. Jag hoppas verkligen att du inte anser att den enda insatsen mot detta ska vara polisiär. Själv tror jag att förebyggande arbete och insatser för att – exempelvis – bryta bostadssegregationen är mer långsiktigt försvarbara.

    Mårten

    • Väl pretentiöst om du utmålar andras budskap som om de saknar lösningsperspektiv, må jag säga.

      ”Socialt belastade områden” räcker inte som förklaringsfaktor, snarare flyttar du fokus och tillhandahåller resonemang som lätt blir ursäktande, istället för självprövande. Men du är säkert politiskt korrekt.

      / Lennart

  9. Jag vet inte om jag är pretentiös? Du får gärna peka på något i den här diskussionstråden från din sida som ens antyder en lösning. Och jag upprepar:

    Jag vill med emfas hävda att med din ensidiga fokusering på individens ansvar blir många företeelser svåra att förklara utan att man hamnar i absurda slutsatser.

    Moralen löser tydligen allt? Tyvärr är det ju så att fina ord inte räcker, utan det handlar också om ”walk the talk”. Om rätt och fel alltid är solklara och fungerande rättesnören förstår jag heller inte varför du berömmer dig om att Salem planerades väl och att detta varit en grund för trygghet och säkerhet i dagens Salem?

    Din ovilja eller oförmåga – jag vet inte vilket – att parallellt hantera ett individperspektiv och ett makroperspektiv tycker jag är beklaglig.

    Men vi behöver ju, tack och lov, inte tycka lika.

    Mårten

    • Jag sitter och finderar på det där med att parallellt hantera två olika perspektiv. Anatomiskt sett måste väl det innebära att man har ögon i nacken, eller? Där kommer jag till korta…

      Eftersom du är den av oss som är lösningsorienterad har du förtjänat sista ordet. 

      Trevlig helg!  /  Lennart

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: