Säl i okularet


Han ligger där, vågrät balanserandes sin tunga, spolformiga kropp på en sten vid Ölands södra udde. Jag kan zooma in så nära inpå att jag ser blicken i hans mörka ögon. För det måste väl vara en han, ett marint maskulinum med dessa borstiga mustacher? De ger associationer till Lilla Fridolf, en vänlig man fångad i en sjöjungfrus kropp. Fast med Selma måhända fullt upptagen med att noggrannt avväga sin egen tyngdpunkt på en annan sten, på behörigt avstånd för den Fridolfska sinnesron.

För man smittas av hans lugn där han ligger i sitt jämviktstillstånd. Det brådskar inte med föda, det hotar inga jägare, späckhuggare tar sig inte in i Östersjön, det går an att ligga här och låta det sporadiska solljuset spela över späcket och förstrött lyssna till tärnor och mås.

Det känns nästan som om tubkikaren skapat kontakt mellan oss. Lite av en ny värld öppnar sig, när man kryper nära inpå strandskator, snäppor, tofsvipor, knölsvanar och svärtor. Bilden blir kristallklar och tänk om man lyckas spana in den där oväntade fågelarten som man bara sett på bild?

Fast egentligen ska man låta dylika exalterade tankeströmmar rinna av sig. Det räcker gott att hypnotiseras av den mörka blicken i ett par sälögon. Det känns nästan som vi är på samma flegmatiska våglängd, oss maskulinum emellan.

Intressant?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: