Bister kommunal verklighet

Äldreboendet Salarp under ombyggnad 2009

Långsamt övervinns separationsångesten efter valrörelsen. Efter val kommer budget. Budgetprocessen är den tid då det är upp till bevis för en majoritet. Det är då förhoppningar ska brytas mot bistra realiteter, politiska ambitioner ska stångas mot tjänstemannakårens ”opåverkbara kostnadsökningar”, prioriterade investeringar ska pressas in under ”lånetak” och ”markeringsbelopp” som under vedermödor och kontrollfrågor ska omvandlas till budgeterade belopp. Allt detta nedsköljt av oändliga koppar kaffe.

Kort sagt, det är nu det är dags att ta ansvar. Idag vill jag peka på en riktig ”kioskvältare”: hur bemästrar vi vår investeringsbudget? Salems kommun har ett – självpåtaget – ”lånetak” som begränsar våra investeringsplaner. Eftersom vi är en expansiv ungdomskommun måste vi låna till de flesta investeringar. Vårt ”tak” ligger på 20 500 kr/invånare i låneskuld. Varje investeringsbudget är treårig, vid periodens utgång ska vi inte planera för större upplåning än lånetaket.

Nu kommer kommunen senast 2015 att starta ”Vitsippan”, ett särskilt boende för äldre som ska planeras och byggas. Låt säga att bygget kräver 80 mnkr i investeringar, det motsvarar ca 5000 kr/invånare. Nu kommer det stora kruxet: när vi nu budgeterar våra investeringar för 2011-2013 måste vi rimligen ”ta höjd” för Vitsippan. Alltså måste tidigare investeringsbudget krympas med en fjärdedel.

Detta är bister kommunal verklighet, bortom alla önskelistor den gångna månaden. Själv måste jag som politker landa efter valrörelsen. Får jag sällskap?

Intressant?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: